Mardröm.
Kan inte någon nypa mig i armen och säga, "Ida, det är dags att vakna nu!".
Men nej, ingen som har gjort det hittills för allt är ju sanning.
Pratade redan i lördags med dem och de berättade lite hur läget var. Men det jag framförallt ville visa dem genom att ringa var att vi finns här. De brast ut i gråt och visste inte vart de skulle ta vägen. Vi har hela tiden sagt de, det kan inte vara han, det kan bara inte. Man har gjort allt för att ändra andras uppfattning av läget. Man vill ju inte tro något så hemskt om någon människa, och framförallt inte han...
Så glad att jag har Jonas nu, eller rättaresagt att vi har varandra. Tror ingen av oss skulle klara av detta annars. Att se några som står oss nära vara så djupt ledsna, besvikna, arga, chockad och tomma på en och samma gång. Det är fruktansvärt.
Tro mig, de dem går i genom nu önskar man ingen.
Tänker mycket på den andra familjen i bilden. Att utsätta några för sådant här....
Hur kunde allt bli så fel? Hur kunde de som var så bra bli dåligt på en så kort tid?
Ni som är mina nära, ni vet vad jag pratar om, ni vet precis.
Ni andra, detta är inget "tycksyndommig" skrivande... Tänk er för innan ni kommenterar något.
Over and out.
idaMjohansson
Tom.
Snälla, förklara för mig.
Om du bara visste hur mycket jag tänker på er.
Det var de citatet de...
Idag är jag helt tom. När man vet att någon eller några anhöriga inte mår bra känns det som att hela jorden snurrar dubbelt så fort mot vad den brukar. Jag jobbar nu så borde egentligen inte skriva, men om man ska klara dagen någotsisådär så behöver jag nog skriva av mig, men inte i detalj.
Skulle så himla gärna bara skriva allt i detalj vad som cirkulerar runt i mitt huvud med med tanke på de anhöriga behåller jag detta för mig själv och för mina närmaste.
Det jag kan skriva är hur jag känner.
På ett sett känner man sig delaktig och vill bara säga "det kommer att ordna sig". Men nu är läget så kritiskt att chansen för att allt ska sluta helt bra är bortblåst... Jag vill bara hålla om dem så att de känner att vi finns här. Jag vill inte vara den som är nyfiken på hur allt går utan den som kan stötta dem nu när det är tufft.
Fick en ren chock, det är lixom inte sant. Detta kan inte hända. Det får inte hända. Inte i verkligheten, bara på film!
Tårarna är hela tiden på väg att rinna nerför min kind. Men hela tiden måste jag anstränga mig för att inte fälla en tår, har jag fällt en så vet jag att det kommer att komma fler.
Jag har en helt underbar vän vid namn Alexandra som finns i alla lägen. Är så lycklig att vi funnit varandra på det sättet vi faktiskt gjort. Har väldigt roligt ihop med henne. Vad som än händer så vet jag att med henne blir jag alltid accepterad för den jag är. Vi har alltid haft en bra kompisrelation, aldrig varit osams, alltid kunnat berätta vad vi känner och kört med ett "ärligt" sätt till varandra.
Nä, just för tillfället kan jag inte skriva mer. Vet inte om jag fick fram så mycket vettigt men för mig känns det lite bättre.
Skriver mer senare.
Over and out.
idaMjohansson
Dröm om morgondagen, minns gårdagen, lev idag!
Nu är jag åter tillbaka här för att få skriva av mig lite och kanske dela med mig till andra. Dels kan det vara bra saker, kanske en del tänkvärda saker och tror faktskt att det kan komma upp en del mindre bra saker.
Vittsen med detta för mig är just att kanske få en av mina tusentals småstenar att falla på rätt plats.
Gud ja, det var ett bra tag sedan jag skrev här. Jag har faktiskt tagit bort alla mina tidigare inlägg just för att jag vill starta på nytt!
Nå, vad händer i Idas liv idag?
Jag äter, sover, jobbar, umgås med vänner, ser på en film då och då, kanske fastnar för en serie lite här och där men framförallt jag njuter av livets goda dagar. Det vilken människa som helst borde göra. Haha.
Har en helt ljuvligt samboliv där vi nu tillochmed fått oss ringmärkta ;) Känns väldigt bra och varje dag tittar jag på mitt finger och bara ler. Den känslan mina vänner, den går inte att förklara. En dag kanske ni hamnar där själva. Eller så kanske tillochmed några av er kan dela den känslan och glädjen med mig.
Just nu känner jag att det är lite svårt att skriva för har så många olika saker som cirkulerar omkring i mitt huvud. Det är inte lätt att ta hand om allt på en och samma gång. Ni som känner mig- IDA = Jobbig grubblare?
Fasen det är en sak jag är riktigt bra på. Att grubbla alltså... Sedan om det är bra eller dåligt det får delvis ni avgöra. Jag vet ju redan att många av de saker jag grubblar om är helt onödiga. Jaaaa, jag blir nog aldrig bättre på det. Det är lixom jag.
Vi gör såhär, jag låter detta smälta nu att jag faktiskt börjat blogga igen så får vi se om jag kanske kan få ut något mer vettigt i nästa inlägg.
Over and out.
idaMjohansson
