idamariajohansson

Undran om allt är större en någonsin, om inte om mig utan om annat. Börjar fundera på om läget är så bra som det verkar. Har lite svårt att tro det. Det går längre mellan dagarna då jag hör någonting överhuvud taget. Hur ska jag kunna hjälpa? Det går inte om man inte är villig att få hjälp. Jag vill hjälpa, låt mig göra det, snälla!

Har varit en helt okej helg, väldigt lugnt för jag är super förkyld. Hoppas på att snuvan ska ge sig snart men än så länge sitter den alldeles för långt upp i näsan.

Imorgon är det föreläsning i Herrljunga, skall bli mycket intressant. Kommer dock inte på vad den heter. Sedan är det föreläsning i Göteborg på tisdag, (detta är alltså med dagis där jag numera jobbar), som handlar om "Barn i sorg". Alltså om det är någon närstående i familjen eller liknande som går bort, hur gör man i en sådan krissituation? Det ska vi mer eller mindre få "lära oss". Förstår att det är olika från situation till situation men att veta en grund är aldrig fel.

Har nu även bestämt mig att jag ska börja plugga, om det inte blir i höst så blir det garanterat till våren. Jag skall bli lärare, lärare 1-6. Känner mig så lycklig för att jag har hittat ett arbete som jag verkligen vill jobba med. Känns helt rätt. :) Så om en sisådär 4-5år hoppas jag på att vara en färdigutbildad lärare för tidiga åldrar. *Hoppas*

Ska snart iväg och lämna taxin, körde mamma och pappa till landvetter imorse nämligen. Dom är ju på Teneriffa nu, de lyckostarna :) Taxin är rolig att köra, när man åker på alla vägar så finns det alltid en massa bilar som hejjar, man är popis!

Jag ska se på film ikväll och äta godis, vad ska ni hitta på en sådan här härlig söndagkväll?

Ida